Näyttely: Pieniä Sikertymiä

Kaisa Himasen näyttely Pieniä sikertymiä on esillä Porvoon pääkirjaston Suuressa salissa 2.-22.12. Näyttely koostuu pienistä akryylimaalauksista.

Kaisa Himanen kertoo näyttelystä näin:

”Maalauksissani on usein viittauksia hedelmiin, mutta aihe ei ole ensisijaisen tärkeä. Sen sijaan olen kiinnostunut siitä, miten aiheet asettuvat maalaustilaan ja luovat valon, varjon ja värien kokonaisuuden.

Olen hidas maalaaja, toisin kuin vastavalmistuneena maalarina luulin. Teen kyllä kerroksia nopeasti, minkä vuoksi minulla on yleensä kesken monta kymmentä työtä samanaikaisesti. Tämä auttaa minua olemaan tuhoamatta hyviä alkuja.

Minun on vaikea luopua työstä ja päättää sen olevan valmis. Siksi on tärkeää pitää näyttelyitä – ne pakottavat minut antamaan joidenkin töiden myös valmistua ja näkemään ne kokonaisina. Olen valtavan utelias näkemään, mitä uusi päivä ja uudet kerrokset maalauksissa saavat aikaan.

Kuvataiteen opettajana ajattelen paljolti samoin kuin maalarina: toivon saavani oppilailleni tunteen siitä, että jokainen jälki on arvokas ja avaa mahdollisuuden johonkin uuteen.”

Lisätiedot: Sanni Saarinen, Porvoon kirjaston tapahtumavastaava

**

Utställning: Pieniä Sikertymiä

Kaisa Himanens utställning Pieniä sikertymiä visas i stora salen på Borgå huvudbibliotek 2–22 december. Utställningen består av små akrylmålnigar.

Kaisa Himanen berättar själv om utställningen:

”I mina målningar finns det ofta referenser till frukter, men det temat är egentligen inte det primära. Det jag är intresserad av är hur motiven intar sin plats i rummet och skapar en helhet av ljus, skuggor och färger.

Jag är en långsam målare, tvärtom vad jag trodde när jag var nyutexaminderad. Jag gör varje lager snabbt, vilket gör att jag oftast har många olika arbeten på gång samtidigt. Det här hindrar mig från att förstöra bra börjor.

Jag har svårt att släppa ett arbete och bestämma att det är klart. Därför är det viktigt att ha utställningar – de tvingar mig att låta några av arbetena att bli färdiga och att se dem som en helhet. Jag är oerhört nyfiken på att få se vad en ny dag och nya lager på målningarna kan få till stånd.

Som bildkonstlärare tänker jag till stor del på samma sätt som i egenskap av målare: jag hoppas att mina elever ska känna att varje spår är värdefullt och öppnar en möjlighet till något nytt.”